Jag borde ha varit klar för att åka iväg till Lättings för längesen. Har föreställning ikväll men är fruktansvärt opepp. Jag måste åka med bussen som går om 25 minuter men ligger fortfarande i soffan. Jag avskyr dom här dagarna när mitt huvud och min kropp bestämmer sig för att betee sig som om jag har världens baksmälla, fast jag varken druckit eller tagit något annat. Sen hjälper väl inte direkt min axel till heller. Att jag bestämde mig för att gå utan mitellan hela kvällen igår får jag verkligen lida av idag. På tal om gårdagen. Jag kan inte beskriva den med ord. Den totalt smällde undan fötterna på mig och jag har aldrig känt mig så omtyckt förut. Den var guld värd och drog upp mig ur mitt destruktiva träsk som jag befann mig i igår. Jag har varit så nära att förstöra så mycket så det gav mig lite styrka att klara av några dagar till. Men jag är inte förvånad över hur mina tankar går för nu börjar det gå relativt bra igen och jag ska alltid på ett eller annat sätt förstöra för mig själv då. Så jag är skapligt livrädd just nu för jag vill verkligen klara det här.
Nu går bussen om en kvart. Jag önskar att det kunde bli världens snöstorm så jag inte kunde ta mig utanför dörren. Hade hellre legat i soffan hela kvällen och läst i Elvis boken som jag fick av W och spelat xbox.