Och idag skulle man göra vadå?
Soffan börjar bli som ett monster som riktigt skriker mitt namn.

Brukar använda den här sidan till att slänga ur mig saker. I princip allt jag tänker på och vad som försigår i mitt huvud. Inte för att jag så gärna vill dela med mig, för att någon ska tycka synd om mig eller för att jag hoppas på att någon är intresserad eller att det ska på något sätt hjälpa någon som läser det. Jag vet att min blogg ibland blir läst för att kunna hålla sig uppdaterad om vad som händer eller vill veta så mycket om mig som möjligt. "Vänner" och andra som inte behagar att fråga mig i verkliga livet utan hellre gömmer sig bakom en skärm. Jag vet även att min gamla kontaktperson har varit in och läst ett antal gånger, varför vet jag inte och jag hoppas hon inte gör det nu längre. Förstår inte vad hon skulle få ut av det. Får ni ut något av det, good for ya! Men jag gör det enbart för att jag själv ska slippa sitta inne med precis allting. Jag skulle lika gärna kunna sitta och skriva i Word men av någon anledning så känns inte det rätt eller vad man ska säga. Men jag har börjat insett att jag inte vill ha det så. Kan inte vissa människor fråga mig rakt ut om saker eller fråga mig i verkliga livet hur allt är eller bara höra av sig och fråga om man ska hitta på något. Bara höra av sig när det behagar dom, varför ska jag då egentligen ge dom den möjligheten att kunna sitta och gotta sig i allt jag skriver här? För att dom ska kunna hålla sig uppdaterad om hur läget är. Dom har egentligen ingenting med det att göra. Jag vill inte vara någon jävla dörrmatta. Jag vill inte vara den personen som man bara vänder sig till när det blir lite jobbigt eller när man har tid över. Jag är så trött på folk, alla, så hälften vore nog. Jag skulle hellre vilja sitta i en liten stuga högt uppe på ett berg. Där det inte finns en käft och där jag kan avgöra själv vilka som får höra av sig eller veta något om mig.
Jag har försökt att umgås med vissa men i samma sekund så blir jag så uttråkad, rastlös, ointresserad och vill bara därifrån. Så jag har skapat en ny blogg där jag kan skriva exakt vad jag vill. Och jag kan avgöra vilka som har tillgång till den. Där behöver jag inte tänka på hur eller vad jag skriver. Så den här bloggen lär inte få många uppdateringar, förutom om jag skriver att jag till exempel har halkat eller gjort något annat klantigt.
Kan i och för sig bli ganska många uppdateringar då.
It's fun until someone gets hurt. Then it's just hilarious!

Jag dör. Flera gånger om och sen en gång till. Varför va alvedonen tvungen att vara slut nu? Konstant migrän i två dagar och ingenting verkar hjälpa. Offerkofta deluxe, och jag gillar det. Not!

Slocknade på soffan runt 18 och vaknade för typ tjugo minuter sen. Illa. Jag lär ju kunna sova inatt liksom.
Ännu värre att vakna med en sprängande huvudvärk och inse att man även har feber. 39 någonting hann jag se innan den åkte in i väggen. Så ja, feber igen. Helt utan anledning. Tyckte det räckte med att jag var tvungen att ta blodprov idag. Typ en femton meter lång fjäril som dom kallar det. Är det för att det ska låta gulligt så det inte blir så läskigt? Tro mig. Det funkar inte. Jag tror inte jag har nå blod kvar i kroppen för enligt mig så tog dom femtontusen rör vilket jag tycker är ren tortyr. Bara tanken på att ta blodprov på någon borde ge fängelsestraff. På livstid utan chans till frigivning. Vatten och bröd. I en mörk liten håla långt in i något berg. Där dom kan få sitta och tänka över sitt grymma beteende. Jag tror att vi skippar vatten och bröd också. Eller det beror på hur dom sköter sig och vilken ångest dom har. Men det handlar ju inte om att jag är rädd för nålar och sån skit. Skulle jag? Jag är så jävla hardcore man kan bli! Slå upp ordet hardcore och det är en hel sida med en bild på mig!
Varför W följde med och höll mig i handen hela tiden var ju såklart för hennes skull. För att hon skulle ha något att göra och för att jag är så oemotståndlig så hon vill vara vara nära mig. Så är det. Och jag har ju som sagt väldigt stor respekt för dom äldre så det är klart att man ställer upp. Gillar inte tanken på att se hennes hjärta krossas bit för bit då jag säger att hon inte kan träffa mig.

Nej. Spöstraff ska det vara för dom som snor blod! För jag lider ju såklart med dom som blir som små barn som helst kryper upp i knäet på någon när det kommer till nålar och så. Men inte för att jag själv är rädd. Jag är ju fucking hardcore!

Nu kan det gärna få bli torsdag, då det betyder peeeeeengar. Har faktiskt funderat allvarligt på att åka och köpa en massa mat den här månaden men det är inget jag lägger så stor förhoppning på. Jag tänker så mycket, men gör så lite. Och affär + mig = oooooooh noooooo! Teorin att mat är överskattat och att när det bränner i min mage så beror det på något annat gör mig mätt! Inge konstigt att jag känner så, jag som är sjuk sjukare sjukast! Nej, tror inte riktigt jag gillar vad läkare har att säga längre.

För att bäst beskriva mitt liv dom senaste åren. Vridet och sjukt.
Förstår egentligen inte varför jag ska lyssna på sådan här musik men det går liksom inte att sluta när man väl börjat, men alla ljud och röster är inte direkt det bästa för mig hehe.

Finns inte många band som lyckas sätta mig i en sådan trans som Sahara lyckas med. Jag ska gifta mig med hela bunten och lyssna på dom dygnet runt enbart för att dom är så jävla heta allihopa och har en attityd som ingen annan. Klart bästa konserten jag varit på.

Om du tänkte det och sa det högt, så skulle jag bli ditt i samma sekund som du bad mig. Trots att verkligheten skulle vara något annat och ingenting blev som det kunde.
Jag lever vidare i drömmarna om att vara någon annan.

För 22 år sen idag så smällde däcket på mina föräldras bil mitt på motorvägen i en snöstorm.
Dom lyckades få stopp på en bil. En liten opel med två dörrar och min mor skulle absolut in i baksätet trots att jag nästan var ute. Dom kom fram till BB 08.30 och jag var född runt 08.38. Varför jag hade så bråttom är ännu idag en gåta. Föddes något defekt och fick göra min första bilresa då jag bara var någon timme gammal. I en taxi till Karolinska med en chafför som hade tix och med en morsa som satt i baksätet och skrek efter en macka.
Kom hem efter några dagar och nog fan va jag bland dom sötaste barnen världen någonsin hade skådat.
Nu har mina systerbarn och min gudson slagit mig med hästlängder.
Jättekort, jättesmal men med ett kolsvart afrohår. Det var hemskt vad hår jag hade. In your face Rapunsel! Vart allt har tagit vägen är även det ännu idag en gåta. Förutom håret då. Det finns där och agerar pälsmössa alla somrar och vägrar sluta skapa lockar och virvlar.
Min far var nog den stoltaste fadern som funnits, då ingen knappt fick gå i närheten av vagnen så länge inte han hade uppsyn och han skulle visa upp mig för allt och alla. Lite sådär waaa siiiibenja wagahi wagaho something something när Simba visas för första gången för dom andra djuren. Jag tror att det var så. Jag gillar den tanken.
Jag blev något år äldre och startade något slags krig mellan mig och kläder.
Jag kunde sträcka mig till stövlar och mössa. Sen var gränsen nådd. Jag har tydligen blivit hämtad ett antal gånger när jag suttit ute och lekt sommar som vinter i bara stövlar och mössa.
Jag och min bror slogs alltid om vem som skulle få ha sopkvasten när vi va små.
Vi tejpade den så det såg ut som en mikrofon sen så stod vi där och mimade till våra favoritband och lekte rockstjärnor. Då inte brorsan och min ena storasyster hällde vatten i min säng strax innan jag vaknade så jag skulle tro att jag hade kissat på mig i sömnen. Det höll dom på med tills jag var runt sex-sju år.
Jag har alltså trott att jag kissade på mig tills jag var sex-sju år gammal fram till för två år sen, då dom behagade att avslöja vad dom hållit på med. Tack. Hemskt mycket tack.
Hoppar över alla andra åren då innehållet är något jag inte vill minnas och hoppar fram till idag.
Här sitter jag med en pajad axel med armen i en mitella. Fundersam över hur fan jag ska kunna spela teater, skadad av allt som varit och faller lätt in i bitterhet. Men jag har två underbara katter, två bäbiskatter, en helt fantatisk sambo som jag är förlovad med, några fåtal vänner kvar men som inte går att beskriva med ord och sen har jag W. Jag hatar att fylla år då jag blir påmind om hur allt varit och kommer fortsätta vara men om jag försöker fokusera på det jag har så kan det ibland kännas lite bättre för en stund.

Få se. Vad har dagen bjudit på? Vaknade och gjorde misstaget att kliva upp, då jag upptäckte att axeln och huvudet gjorde mer ont idag. Gick och la mig igen och har sedan legat där till typ...nyss? Min största längtan hela dagen och kvällen är att Matilda ska komma hem från jobbet snart så hon kan tvätta mitt hår. Tur att jag har en sambo som jobbar inom omvårdnad. Hennes kunskaper kommer säkerligen komma väl till hands den närmaste tiden. Såg nu när jag gick förbi kylskåpet att jag har en räkning som skulle ha betalas i torsdags. Jag kan inte förstå varför jag ska ha så svårt med att betala allt i tid? Inte ens nu när jag skriver om det så kan jag logga in på banken och betala den. Knepigt.

Idag fyller Leslie två år :)

Efter flera timmar på akuten, sår, blåmärken, en smärta som aldrig vill gå över, mitella, en trolig hjärnskakning och återbesök om två veckor så har jag bestämt mig för att aldrig ta en promenad igen så länge ingen håller i mig. Det är i sådana här lägen man faktiskt får tycka fruktansvärt synd om sig själv.
Och det värsta av allt är att jag missade när Peter Jöback sjöng sig direkt till final.

Varför ska det vara så svårt att få en ny lägenhet? Hittade en men fastighetsägaren verkade inte tycka att det var en bra idé att ta bort den från nätet utan hellre låta en tro att den fortfarande var tillgänglig.
Så. Om du eller någon du känner vet en lägenhet som är ledig. 2:a eller 3:a. Minst 55 Kvm helst balkong men inget måste. Där det är tillåtet med husdjur och den ska ligga på söder, brynäs, i stan eller i närheten av dessa alternativ så hör av dig.