Det började ju bra med att jag faktiskt kom upp i tid så jag hann med bussen imorse.
Samtalet på vuxen slutade med att jag ville, ursäkta, knäcka nacken av idioten eller se till att han förlorar sin låtsas legitimation. Hur man under fyra samtal hinner bilda en uppfattning om en person så pass mycket att man kan presentera tre helt nya diagnoser som jag möjligtvis lider av är för mig helt ofattbart!
Och det här är ändå enbart en liten del av vad som grundar min avsky inför den självgode jäveln.
Dagen var ju liksom borttappad redan där. Den blev inte bättre. Den blev inte sämre.
Förens febern kom krypande igen vill säga.
Dagen imorgon önskar jag att man bara kunde hoppa över. Det är ett möte för mycket för mig.
Det är inte mycket som är bra nu, men det lär väl bli. Eller inte. Eller så blir det det. 
Don't know and really don't care.