Var upp på jouren med W igår och jag kan säga nu att det var ett jäkla slöseri med tid. Har inte kunnat sova sen i söndags och kände att det var nog och det slutade med att jag fick med mig två tabletter som tydligen skulla bryta det här så allt skulle bli som vanligt igen. Absolut. Det var en bra tanke. Kul om det hade fungerat bara.
Tog medicinen för flera timmar sen men är inte ens i närheten till sömn trots timmar med ögonen stängda.
Nu är klockan snart halv fem och det ser inte direkt ljust ut. Varför ens beskriva något egentligen? Jag känner mig konstig och ser säkert ännu konstigare ut och det enda jag vill är att att sova. Inte i en dvala där jag är fullt medveten om vad som händer runtomkring mig. Kan inte låta bli att känna mig bitter gentemot M och alla andra som ligger och snarkar så skönt. Kul för er. Jag hatar dom flesta i skrivande stund och det kokar i mig stundvis.
Men man ska väl antagligen bara rida ur den här stormen? Håll ut. Kämpa på bara. Du är så duktig. Du är inte ensam om det. Det är inte synd om dig. Nej. Det vet jag. Men vad hjälper det mig att jag inte är ensam om det och att jag är så duktig? Vette fan om jag känner att vara duktig på att inte kunna somna är något att vara stolt över. Men man kanske ska sträcka på ryggen och tycka att man är bäst? Nej, nu svamlar jag bara. Vet inte ens varför jag skriver allt det här. Det finns som vanligt ingen anleding med saker jag gör. Nu svamlar jag igen. Bara låter tankarna rinna ut på tangentbordet. Undra om man ska försöka få lite sömn, ska ju försöka gå till Lättings.
Hahaha. Vad roligt. Sa jag att jag inte kan somna? Hejdå.