Fick en kommentar på det förra inlägget av en som jobbar på barn och ungdomsidan av sjukvården. Inser att jag kanske var lite orättvis. Innan jag fyllde arton så fanns det i alla fall en struktur och någon slags ordning.
Sen anses du vara vuxen och i alla kategorier inom vuxen sjukvård så finns det inge bra att säga.
Dom verkar ha någon slags oskriven lag att väcka hopp, erbjuda saker och få en att tro att nu kommer det bli bättre för att sen göra bort sig på ett sätt som är som "Lilla vän, trodde du verkligen att Du är någon vi skulle lägga ner tid på att hjälpa?".
Note to yourself: NI SUGER!


Att börja dagen med att vara tokigt irriterad slutar alltid på ett eller annat sätt illa för mig.
Som om det inte vore nog så inser jag vilket jäkla jobb jag har framför mig att få bort alla lukter efter henne. 
För att inte tala om tiden det kommer att ta att få alla saker på sin plats och få det att kännas rätt igen efter att hon har varit där och förstört. Det kommer ju ta extra lång tid eftersom just hon har förstört det.
Tvångstankar Deluxe, som jag hatar dom!