Breathing air
10 långa hårda och smärtsamma dagar. Men det är i alla fall 10 st hela dagar. Och om man tänker på hur många timmar en dag innehåller så är det ändå en bra lång tid vilket gör det hela mycket lättare ibland när det känns meningslöst att ens försöka.
Idag efter att varit på kompassen, (vill även tillägga att jag vaknade kvart i 3 och jag skulle vara där kvart över 3 och varför jag tar upp det återkommer jag till), så jag hoppade på bussen i stan. Åkte 3 busshållplatser, sen vid svängen efter Polhemskolan så får jag en oförbered hostattack vilket resulterar i att hela den fullsatta bussen vänder sin blick mot mig och personen bredvid mig ställer sig upp och går och ställer sig nere vid chaffören.
Hostan blir bara värre och värre så jag slänger mig på stoppknappen och nästan flyger ut ur bussen.
Sen står jag där som en jubelidiot och hostar och försöker andas samtidigt som jag hinner se 3 bussar åka förbi vilket får mig att inse att jag har stått där och hostat i nästan 30 minuter.
Och nu kan jag få in varför jag vaknade så sent för jag har nämligen i 4-5 nätter knappt fått någon sömn alls pågrund av denna hosta från helvetet. En sån där hosta som sitter i bröstkorgen som är helt värdelös eftersom det inte blir bättre av att hosta för det lossnar ingenting utan bara finns där för att förstöra.
"Kära hostan. Vi har hängt ihop ett tag nu vilket gör detta ännu jobbigare för mig att säga. Därför kommer varje ord av detta brev smärta mig något enormt men jag är säker på att jag efter ett tag när jag insett att jag tagit rätt beslut och vardagen flyter på igen så kommer jag må bättre. Det är jätte snällt av dig att komma och hälsa på mig ibland. Alla ensamma dagar och nätter du funnits där och visat så starkt att aldrig tänker lämna mig. Du är säkert uppskattad ibland, så ta inte det här personligt, men jag hatar dig. Verkligen. Jag avskyr dig. Jag kan inte finna ord för hur vidrig du är.
Men ta inte detta personligt, det är inte dig det är fel på. Det är mig. Jag kan helt enkelt inte uppskatta dig för vad du är. Du förtjänar något bättre. Men det känns som att jag måste dra hela lasset och du bara står och tittar på.
Man är alltid två i ett förhållande vilket jag har väldigt svårt att tro att du någonsin kommer kunna förstå, eftersom du verkar vara den största egoisten på denna jord som förstör mer än gör något bra.
Men som sagt. Ta inte det här personligt.
Jag hoppas att du en dag kommer finna någon som älskar dig för den du är.
Jag hatar dig. Kram
Idag efter att varit på kompassen, (vill även tillägga att jag vaknade kvart i 3 och jag skulle vara där kvart över 3 och varför jag tar upp det återkommer jag till), så jag hoppade på bussen i stan. Åkte 3 busshållplatser, sen vid svängen efter Polhemskolan så får jag en oförbered hostattack vilket resulterar i att hela den fullsatta bussen vänder sin blick mot mig och personen bredvid mig ställer sig upp och går och ställer sig nere vid chaffören.
Hostan blir bara värre och värre så jag slänger mig på stoppknappen och nästan flyger ut ur bussen.
Sen står jag där som en jubelidiot och hostar och försöker andas samtidigt som jag hinner se 3 bussar åka förbi vilket får mig att inse att jag har stått där och hostat i nästan 30 minuter.
Och nu kan jag få in varför jag vaknade så sent för jag har nämligen i 4-5 nätter knappt fått någon sömn alls pågrund av denna hosta från helvetet. En sån där hosta som sitter i bröstkorgen som är helt värdelös eftersom det inte blir bättre av att hosta för det lossnar ingenting utan bara finns där för att förstöra.
"Kära hostan. Vi har hängt ihop ett tag nu vilket gör detta ännu jobbigare för mig att säga. Därför kommer varje ord av detta brev smärta mig något enormt men jag är säker på att jag efter ett tag när jag insett att jag tagit rätt beslut och vardagen flyter på igen så kommer jag må bättre. Det är jätte snällt av dig att komma och hälsa på mig ibland. Alla ensamma dagar och nätter du funnits där och visat så starkt att aldrig tänker lämna mig. Du är säkert uppskattad ibland, så ta inte det här personligt, men jag hatar dig. Verkligen. Jag avskyr dig. Jag kan inte finna ord för hur vidrig du är.
Men ta inte detta personligt, det är inte dig det är fel på. Det är mig. Jag kan helt enkelt inte uppskatta dig för vad du är. Du förtjänar något bättre. Men det känns som att jag måste dra hela lasset och du bara står och tittar på.
Man är alltid två i ett förhållande vilket jag har väldigt svårt att tro att du någonsin kommer kunna förstå, eftersom du verkar vara den största egoisten på denna jord som förstör mer än gör något bra.
Men som sagt. Ta inte det här personligt.
Jag hoppas att du en dag kommer finna någon som älskar dig för den du är.
Jag hatar dig. Kram
Kommentarer
Postat av: Lizze
Klart jag vet vem du är ! Du var ju typ den första lesbiska tjejen i Forsbacka eller något, haha =) Jo, jag är ju lite yngre, 92:a är jag (A)
Postat av: w
Alex, kan du hälsa din vän hostan att ta sin kompis, som har bestämt sig för att bosätta sig i just mitt hus, att han kan fara dit pepparn växer, vart nu det är. Jag tycker inte heller precis om min ovälkomna gäst. Konstigt nog är han också som mest i farten på kvällar och nätter. Jävla typ. Hostan alltså. Kram.
Trackback
