Dagen hade fungerat bra fram tills Katrin ännu en gång kliver över gränsen och hör av sig.
Jag insåg att jag hade två val. Antingen åka hem till henne eller ringa henne och för sista gången säga åt henne att på ren svenska dra åt helvete.
För mitt och kanske hennes bästa med så valde jag att ringa. Jag vet inte om hon förstod den här gången heller.
Jag ångrar inte ett dugg vad jag sa, på vilket sätt jag sa det och skiter i om det blir några konsekvenser av det.

Var på Kompassen och det gick väl sådär. Vi försökte få tag på min handläggare på Soc men hon var inte tillgänglig förens på måndag. Crap!
A tycker att jag behöver komma hemifrån några dagar eller så. Komma bort från min lägenhet och byta miljö. Bryta mönstret jag hamnat i och samla lite kraft. Jag tänker inte ens försöka prata emot henne.
Hon har sååå rätt. Pratade om jag skulle åka till min storasyster i karlskrona men eftersom hon har tre småbarn och jag behöver någon som kan finnas där och lite lugn och ro så skulle kanske inte det vara ett sånt bra alternativ. Sen tycker både hon och jag att jag behöver ha möjlighet att gå till Lättings då det är den enda fasta punkten i min vardag. Så vad kan man göra liksom? Vill verkligen bryta det här nu, innan det blir värre.
Jag kvävs just nu känns det som.

Har fixat hem en säsong av Criminal Minds, så kvällen bjuder på soffångest, nudlar och psykopater.