Det finns en irriterande, gnagande, iskall, skållande, smärtsam, skön och skrämmande känsla och sak som lämnar sina tunga flåsande andetag i nacken på mig och lämnar rysningar längs med min ryggrad. Det är så läskigt, då jag vet att det är en känsla och en sak som inte är fysisk men ändå känns så verklig. Jag kan känna hur den millimeter för millimeter flyttar sig sakta från nacken för att sakta börja komma runt mot strupen och gå ner över bröstkorgen, för att sedan göra ännu ett varv runt hela min hals, som en snara som dras åt hårdare och hårdare för varje tanke som svävar förbi. Det går skrämmande fort och jag blir förvånad över att snaran inte är synlig för ögat. Men jag känner den, alltför väl och jag undrar hur länge till mina lungor klarar av att fyllas med luft. Jag undrar hur länge den kan vara osynlig för omvärlden, och jag funderar på om min rädsla inför vad som jag tror kommer infinna sig är rätt.