På söndag är det Fars Dag.
Alltid lika svårt. Lika stressigt. För varje år som går så blir det svårare och svårare att hantera den dagen.
Speciellt nu när jag bor själv och allt. Det blir så mer komplicerat.
Ska vi vara hemma hos mig? Kanske hos dig? Vad fan ska man köpa? En tårta kanske? Ett par nya tofflor? En slips? Åh vad jobbigt!

Självdistans och ironi kan man leva på lääääänge. Awesome!