Men nu är det dax att våra vägar skiljs åt..
Jag släpper taget om dig, och hoppas att du hittar det du söker i livet.. att du får det som du vill ha och att du väljer rätt vägar, som gör dig lycklig.
Nu ska du vidare

Jag sitter och funderar om det blev ett problem för dig att jag blev ren och började må lite bättre.
För att jag i och med det inte var ett problem längre som du kunde stilla ditt samvete med genom att lösa.
Jag förstår inte hur en människa som skrivit på ett kontrakt som kontaktperson och i och med det klassas som en tjänsteman åt Socialtjänsten kan skicka iväg ett mail på Facebook 20:50 en söndag när du visste att jag börjar jobba 08:30 imorgon där du avsäger dig som kontaktperson. På Facebook!? Drömmer jag!?! Men även att jag sa till dig när du frågade hur jag mådde i fredags att jag känner att minsta lilla sak kan få bägaren att rinna över.
Jag öppnade mtt hjärta den dagen och berättade hur jag kände inför våran relation eftersom du sagt att du vill att jag tar upp saker som känns fel så vi kan försöka lösa dom tillsammans.
Istället får jag höra på ditt "hej tyck synd om mig" prat om att ingenting du gör är rätt. Antingen så ringer du för sällan.
Eller så ses vi för sällan eller så får jag inte tillräckligt med pengar. What!?
Sen att du har mage att säga att eftersom du åkte med mig och Evve till Sthlm förra året och åkte till ö-vik (mot min vilja) med mig och att du faktiskt körde mig till Lindalen. Att då behöver vi faktiskt inte träffas eller höras på någon vecka.
För det första att tillägga är ö-vik. Du slänger ur dig att du faktiskt valde bort att vara med dina barn för min skull.
Du, gör ingenting som du sen vänder emot mig!
Det värsta jag hört av någon människa som sägs ha respekterat mig är det här med Lindalen.
Du såg alltså det som en aktivitet när du skjutsade mig till avgiftning?
Det hela slutade med att du rusade ut härifrån med en smäll från dörren och orden; Vi får höras imorn och prata om detta.
Istället får jag ett MAIL PÅ FACEBOOK!
Jag förstår bara inte hur en människa som jobbar med ungdomar på ett behandlingshem varje dag kan uppträda på ett sånt här oproffsigt sätt.
Jag fattar bara inte vad fan du tänker med! Och denna gång så har du gjort mig riktigt förbannad!
Och det händer inte ofta att jag blir såhär riktigt arg. Tro inte att du kommer undan med detta.
Jag ska se till att göra allt som står i min makt för att du ska tas ifrån rätten att vara kontaktperson åt någon igen.
Har du aldrig sett mig ta tag i saker förut så ska du banne mig få se det nu!
Har nog aldrig känt mig så grundlurad, besviken och sårad inför någon förut!