Det är ju tur att jag och Evelina, min partner in crime och "anstalstpolare", sitter i samma båt och bråkar om vem som ska ro och åt vilket håll. Precis som förra julen, julen innan den och julen innan och julen innan den julen osv så kommer vi även i år sitta med telefonerna klistrade vid öronen och spy galla över allt och alla. Vi gör det ganska bra. Vi får det att verka så enkelt men tro mig. Ni anar inte hur många års träning det tagit.
Vi kom fram till ikväll att vi har en fet separationsångest när det kommer till varandra.
Det känns ungefär som om man skulle ha blivit tagen från sin mamma som nyfödd. Tror jag. Jag har ju egentligen ingen aning men i mitt huvud så känns det som ett lite knivigt läge. Lite förvirrad och ensam typ. Tufft läge liksom.
Så jag antar att Evelina då måste vara mamman som bar på mig i nio månader och jag bar på henne.
Men jag är två år äldre än henne. Vilket betyder att jag måste ha burit på henne först och sen blivit ett foster och spenderat nio månader i hennes mage bara för att det skulle bli rättvist liksom. Det låter lite som om det skulle kunna hända oss. Men jag funderar då på hur en nykläckt bäbis kan ha mig i sin mage och jag i min tur kunde krympa till ett foster? Och hur allt egentligen gick till då vi träffade varandra för första gången då vi var runt 14 respektive 16? Och varför hon fick en bättre kropp än mig efter födseln. Vart är rättvisan i det?
Det är lite spännande det där med hur kroppen fungerar, tycker ni inte? En liten tanke att somna till.
Vi får nog gå in lite djupare i detta då vi ska luncha på söndag.
Med luncha menar jag att klockan är runt sex sju på kvällen och lunchen består av en varsin cola och Evelina trycker en kladdkaka och jag sitter och låtsas bry mig om vad hon var att säga. Hon har så mycket funderingar min syster så en mening vore nog. Men då är det väl tur att jag finns där och lyssnar så intensivt. Tillåt mig att skratta. Ha Ha Ha. Vi har en liten speciell relation som ingen mer än vi kan förstå.
Ibland kan jag bli imponerad av att vi ens förstår vad den andra säger.
Men kan man klandra oss? Hon kommer från Söderhamn och jag från Forsbacka och sen så sätts vi under samma tak på Storsjögården. Det var ju dömt att misslyckas redan från början. Men det ligger inte hos oss.

Nu ska jag lägga mig i sängen och låtsas att jag är på en helt annan plats och låta min kropp styra mig imorgon.

The Judgement Day Is here