Tänk att man själv får lida för vad andra gjort mot en. Medans personen i fråga lever vidare sitt liv, säkert utan en tanke på att hennes sista handling var den sista anledningen mitt liv behövde för att rasa.
Man hetsas att lära sig att ta konsekvenserna av sina egna handlingar. Men vad händer då man får ta konsekvenserna av någon annans handlingar? Och samtidigt försöka tackla livet som personens handlingar skapade?
Jag har år efter år fått höra att man måste prata med någon om det som skaver på insidan. För att kunna hitta tillbaka igen.
Men när alla trådar som håller ihop din insida går sönder och allt rasar ner i en stor hög och orden försvinner.
Hur ska man då någonsin kunna hitta vägen som leder dig tillbaka till dit du var?

Det är där rädslan tar över