Det är stunder som för ca 30 minuter sen som får mig att sprudla av lycka, omfamna livet i sig och inte kan låta bli att utbrista i sång. (var god lägg märke till ironin)

Jag trycker igång musiken i lurarna, hoppar på cykeln påväg hem efter att ha suttit och läst journal mellan 14-16.30.
Huvudet hade i princip ramlat av och ögonen skrek efter mina glasögon som jag "alltid" försöker komma ihåg.
Även där sprudlade jag av lycka, omfamnade livet and so on.
Anyway.
Kommer till korsningen vid American Take Away, cyklar över och ser en bil komma i lite läskig hög fart men jag hade grönt så jag hoppades föraren skulle fatta det. Men icke. Vilket resulterar i att både jag och föraren står på bromsen och undkom en krock med en knapp marginal.
Han flyger ur bilen och kommer fram och frågar hur det gick med telefonen tätt mot örat, varav jag svarar: Jo. Det gick bra. Frågan är hur det gick med min kompis som satt på pakethållaren. Mannen springer fram till sin bil och börjar förtvivlat titta överallt. Vänder strax därpå mot mig med ett stort frågetecken i ansiktet och möter ett brett leende.
Han muttrade ganska illa påväg tillbaka till bilen och drog iväg med ett skrik.
Är det något jag avskyr, så är det förare som pratar i telefonen medans dom kör. Ännu ett bevis på att män kanske inte kan göra två saker samtidigt. Inte jag heller iofs. Men jag har inget körkort, så jag tar inte åt mig.
Och det fanns faktiskt en ännu större anledning till att jag agerade som jag gjorde.
Som jag tidigare skrev så hade jag lurarna i öronen. Jag hade precis höjt volymen till max för jag hade ett hallelujah moment ,(tack Kirsti), tillsammans med Coco Montoya - No Longer A Part Of Your Dreams, och så händer det där!
Vilket resulterade i att jag va tvungen att stänga av mp3:n!!! Det borde vara vatten och bröd i minst 12 månader för ett sådant brott!
Efter någon minut tog jag ett djupt andetag, satt igång musiken igen och böjer mig ner för att ta upp min väska från marken, och möter på uppvägen en stor hårig rumpa på en gammal man som av någon anledning ej kan ha byxorna som man ska.
Men jag kunde inte låta bli och skratta för precis när jag stirrade skräcken i vitögat så börjar Linda Bengtzing - Ingenting Är Större Än Det här spelas i lurarna.

Hm. Vad har mer hänt?
Jo. Igår hade vi besök av min raring Jane. Jag fick i vanlig ordning spö i Buzz men vi åt god mat iaf.
Grekisk Pytt I Panna med vitlöksdressing. Rekomenderas starkt!
Älsk la av en av dom skönaste felsägningar jag hört.
Händelsen var följande.
Jag hade diskat, vilket inte är det jag är bäst på och älsk/Hitler (välj själv)  gick tydligen och inspektera mitt jobb.
Hon kommer ut på balkongen och tar en cigg med mig och Jane och tittar på mig och säger;
Älskling. Dasen är alldeles flottig.
Jag kunde knappt andas pågrund av skratt och inte blev det bättre av att möta Janes blick heller.
Jag får fortfarande inte ihop hur man kan förväxla glasen med dasen. Det är min tjej det <3

Men som en väldigt vis person skulle ha sagt; Du får inte mörda dig själv så hårt!

Nu ska jag ta en cigg, sen fixa marinaden till köttet och traska över till Fia och Peter.

Ha en trevlig sista april!