Karma or not karma, thats the question

Det är stunder som för ca 30 minuter sen som får mig att sprudla av lycka, omfamna livet i sig och inte kan låta bli att utbrista i sång. (var god lägg märke till ironin)

Jag trycker igång musiken i lurarna, hoppar på cykeln påväg hem efter att ha suttit och läst journal mellan 14-16.30.
Huvudet hade i princip ramlat av och ögonen skrek efter mina glasögon som jag "alltid" försöker komma ihåg.
Även där sprudlade jag av lycka, omfamnade livet and so on.
Anyway.
Kommer till korsningen vid American Take Away, cyklar över och ser en bil komma i lite läskig hög fart men jag hade grönt så jag hoppades föraren skulle fatta det. Men icke. Vilket resulterar i att både jag och föraren står på bromsen och undkom en krock med en knapp marginal.
Han flyger ur bilen och kommer fram och frågar hur det gick med telefonen tätt mot örat, varav jag svarar: Jo. Det gick bra. Frågan är hur det gick med min kompis som satt på pakethållaren. Mannen springer fram till sin bil och börjar förtvivlat titta överallt. Vänder strax därpå mot mig med ett stort frågetecken i ansiktet och möter ett brett leende.
Han muttrade ganska illa påväg tillbaka till bilen och drog iväg med ett skrik.
Är det något jag avskyr, så är det förare som pratar i telefonen medans dom kör. Ännu ett bevis på att män kanske inte kan göra två saker samtidigt. Inte jag heller iofs. Men jag har inget körkort, så jag tar inte åt mig.
Och det fanns faktiskt en ännu större anledning till att jag agerade som jag gjorde.
Som jag tidigare skrev så hade jag lurarna i öronen. Jag hade precis höjt volymen till max för jag hade ett hallelujah moment ,(tack Kirsti), tillsammans med Coco Montoya - No Longer A Part Of Your Dreams, och så händer det där!
Vilket resulterade i att jag va tvungen att stänga av mp3:n!!! Det borde vara vatten och bröd i minst 12 månader för ett sådant brott!
Efter någon minut tog jag ett djupt andetag, satt igång musiken igen och böjer mig ner för att ta upp min väska från marken, och möter på uppvägen en stor hårig rumpa på en gammal man som av någon anledning ej kan ha byxorna som man ska.
Men jag kunde inte låta bli och skratta för precis när jag stirrade skräcken i vitögat så börjar Linda Bengtzing - Ingenting Är Större Än Det här spelas i lurarna.

Hm. Vad har mer hänt?
Jo. Igår hade vi besök av min raring Jane. Jag fick i vanlig ordning spö i Buzz men vi åt god mat iaf.
Grekisk Pytt I Panna med vitlöksdressing. Rekomenderas starkt!
Älsk la av en av dom skönaste felsägningar jag hört.
Händelsen var följande.
Jag hade diskat, vilket inte är det jag är bäst på och älsk/Hitler (välj själv)  gick tydligen och inspektera mitt jobb.
Hon kommer ut på balkongen och tar en cigg med mig och Jane och tittar på mig och säger;
Älskling. Dasen är alldeles flottig.
Jag kunde knappt andas pågrund av skratt och inte blev det bättre av att möta Janes blick heller.
Jag får fortfarande inte ihop hur man kan förväxla glasen med dasen. Det är min tjej det <3

Men som en väldigt vis person skulle ha sagt; Du får inte mörda dig själv så hårt!

Nu ska jag ta en cigg, sen fixa marinaden till köttet och traska över till Fia och Peter.

Ha en trevlig sista april!

youtube

Sitter och blir förbluffad över ett klipp från youtube med en tjej som medverkar i Britains got talent.
Hon heter Hollie Steel och är endast 10 år!!!!!
Helt sinnesjukt!!!!!

http://www.youtube.com/watch?v=nlBA6RPBHlE

Sinnesro

Ikväll har jag varit på min första sinnesrogudstjänst.
Jag var inte alls beredd på alla känslor som sveptes över mig.
Så just nu har jag sprängande huvuvärk, Blandat med ångest och trötthet, så det blir en tidig kväll ikväll.

Godnatt

fest

Sitter i stigslund hemma hos Kicki med malla, robin och tengan. Singstar går på hög nivå å drinkarna och grogggarna fylls på i en hastighet jag aldrig varit med iom, Om 10 min kommer taxin som tar oss ner på stan och vart vi hamnar har nog ingen av oss någon aning om. ¨

ha en bra kväll!

Trasigt ben och Kärlek

Ligger just nu i min säng som fram till en halvtimme sen stod på fyra ben.
Men jag och min sambo har av någon konstig anledning väldigt svårt att kunna ligga bredvid varandra utan att brottas och slåss, (som tur är händer det ibland även andra saker hehe), iaf så åkte sängarna isär och älsk skulle skjuta ihop dom med mig sittandes i en av dom, varav ett ben vek sig totalt.
Så det var bara att plocka av alla fyra. Ska bli väldigt intressant att skeda någon som ligger ett huvud högre upp än mig!

Så nu ligger jag här och sörger min säng och älsk ligger i soffan i vardagsrummet och kollar på L Word.
Riktigt skönt att kunna ha ensamtid utan att någon måste gå hemifrån.

Imorgon, Fredag, har jag bjudit ut min kära sambo på en dejt.
Klart man måste ha dejter fast man bor tillsammans och har varit ihop länge.
Vad vi ska göra kan jag inte skriva här för det vet inte M om än, så jag återkommer med det.

Jag började för en stund sen känna en brännande känsla i magen, och kom på att jag inte ätit någonting sen lunchen kl 12.00.
Jag tror inte M har ätit någonting heller så det blir väl att titta vad resturangen har att erbjuda.
Jag hoppas dock inte på för mycket. Både kylskåpet och frysen ser skrämmande tom ut.
Men om 5 timmar kommer lönen så its all good!

Would you rise again?

Idag tänkte jag göra en storslagen comeback i min blogg. hm.

Sitter och lyssnar på Goo Goo Dolls - Iris för femtielfte gången.

Det är helt otroligt att man kan lyssna på en låt så pass många gånger utan att kroppen fysiskt säger ifrån.

Men sen kan det kanske även ha att göra med minnena som finns till den låten.

På både gott, (för evigt), och ont (hej högstadiet!).

Idag har vi läst igenom första utkastet av manuset för våran föreställning samt försökt klura på vilka roller alla ska ha. Den kommer sättas upp på Folkteatern i början av juni och även spelas på olika gymnasieskolor.
Spännande. Men det kommer nog bli tungt, med tanke på innehållet. Den mentala förberedningen sätts igång redan nu.

Efter jobbet åkte jag upp för en bokad tid med Annelie, för att fortsätta journalläsningen.
Har inte tyckt att det jag läst påverkat mig direkt, just pågrund av att dom åren av mitt liv är en dimma så det känns som att sitta och läsa en bok, men det var fram till idag.
Jag har kommit fram till den delen när jag fick en annan samtalskontakt. Starten på en relation som skulle komma att bli den ärligaste och viktigaste jag någonsin haft. Tänk om jag visste hur djup relationen skulle bli ? Undra om jag hade kämpat emot det med full kraft? Troligen, med tanke på hur mitt liv såg ut då.
Men satan vad glad jag är att jag inte visste!
Då hade jag idag inte haft min "morsa" och jag hade inte haft någon som kallade mig för Sin Alex.
Och mitt liv hade garanterat Inte sett ut som det gör idag. Frågan är om det livet överhuvudtaget funnits.
Jaja. Detta är en sak jag kommer låta bli att överanalysera och spekulera i.

Nu måste jag skynda mig och laga lite mat och städa undan, för halv 8 kommer en kille som ska kolla på lägenheten.


RSS 2.0